Hon sitter framför mig i datorskärmen och medan vi skypar med varandra säger hon att hon behöver min hjälp.
Hon behöver min hjälp att förstå det mirakel som just har hänt; ett positivt graviditetstest! Hon berättar för mig att hon väntat i två veckor innan hon gjorde hem-graviditetstestet och att resultatet som hon väntat på äntligen syntes på den lilla skärmen. Resultatet som hon väntat på att få se under 5 år!
Efter 4 års misslyckade IVF-behandlingar och försök att få barn med eget genetiskt material la hon ett år på att vänja sig vid tanken och acceptera att hon istället skulle behöva äggdonation. Nu sitter hon mittemot mig överväldigad av känslor, med det positiva graviditetstestet i handen.
Hon säger:
"Jag behöver din hjälp eftersom allt är kaos just nu. Jag hade förberett mig för ännu ett negativt test och jag hade planerat vad jag skulle säga till mig själv och mina närmaste. Jag har erfarenhet av misslyckade försök, men jag har ingen erfarenhet av att hantera en sådan här situation. Jag är så arg på mig själv, för jag vill vara 100 % glad, men jag är bara rädd. Jag är så rädd för att jag kommer att tänka, känna eller göra något fel som kommer att förstöra det här positiva resultatet, som får mig att förlora den här bebisen."
Hon gråter.
Som rådgivare för fertilitetspatienter vet jag att hennes reaktion är normal. Det enda hon någonsin har upplevt i det förflutna är misslyckade försök och hennes attityd har skyddat henne under denna tid; hon har skyddat sig genom att förbereda sig för att misslyckas. Hon skulle aldrig våga hoppas på ett positivt test, för då blir hon ännu mer besviken om det misslyckas igen.
Hon visste att äggdonation var något nytt, det var en behandling med unga ägg och framgångsgraden var nästan 60 % vid varje försök. Hon hade intalat sig att hon skulle vara hoppfull, positiv och tro på att det kunde hända att hon äntligen blev gravid. Men efter många års försök var det inte så lätt att "glömma" alla misslyckade försök och bara plötsligt ha en ny attityd och inställning.
Nu befinner hon sig i en situation där hon behöver hjälp med att förstå vad som egentligen har hänt och med att ändra sin inställning utifrån sin nya erfarenhet.
Det här är det råd jag gav henne:
- Försök inte tvinga dig själv att känna och tänka annorlunda.
Ju mer du tror att du tänker eller känner fel, desto mer fel blir det. Om jag säger att du inte får tänka på en rosa elefant, vad händer? Troligtvis tänker du på en rosa elefant. Det är likadant med andra tankar, om du säger till dig själv att inte tänka på ett visst sätt fortsätter du att göra det.
- Om du är rädd och tror att du kommer att vara i fara och uppleva ett missfall – intala dig själv att det är normalt att vara rädd! När du har väntat i så många år för att detta ska hända kommer du självklart att bli rädd för att förlora det!
- Acceptera alla känslor och tankar som kommer till dig.
Du måste acceptera de känslor och tankar som dyker upp, om inte så kommer du att använda onödigt mycket energi för att hålla dem borta. Försök att acceptera att 5 år av ett visst förhållningssätt till ditt barnprojekt tar mer än en dag att ändra.
- Inga av dina tankar eller känslor påverkar embryot! Du kan inte tänka dig själv in i ett missfall och du kan inte tänka dig själv till att bli gravid heller. Då skulle du ha varit gravid för länge sedan.
- Det här är ett tidsbegränsat kaos!
Du kommer inte att vara i denna sinnesstämning under någon lång tid. Detta är ett tidsbegränsat kaos!
- Lev dag för dag.
När du vaknar på morgonen, berätta sanningen för dig själv: "Jag är gravid". Du är gravid och du måste berätta det för dig varje dag.
- Gå och få ditt bevis!
För att byta attityd behöver du vanligtvis bevis som presenterar något nytt, något annorlunda, för dig. Om du behöver ta ytterligare ett graviditetstest, eller ultraljudsskanna varje vecka för att hålla borta rädslan för missfall och för att verkligen tro att detta kommer att bli en lyckad graviditet, så gör det!
- Var tacksam!
Försök att vara tacksam för situationen du är i! Du har varit projektledare. Du är den som har varit målinriktad. Du är den som gjort det emotionella och etiska arbetet för att acceptera äggdonation och som äntligen nått ditt mål!
Hon tittar på mig och säger:
"Ok jag ska försöka fokusera på i dag. I dag är jag gravid! Hon tittar på testet i handen och säger igen; i dag är jag äntligen gravid! "
Jag tittar på henne och säger:
"Ja, du är och ska vara snäll mot dig själv! Fråga ditt framtida barn "hur vill du att din mamma ska vara i det här ögonblicket? Tror du att ditt barn skulle vilja att du är stressad eller rädd?"
Hon tittar på mig och säger:
"Jag tror att mitt framtida barn skulle vilja att jag var glad!"
Jag säger till henne:
"När du känner dig stressad — fråga din nya och bästa rådgivare hur du borde känna, kanske det hjälper dig!"
Hon skrattar och säger:
"Tack för din hjälp!"
Jag önskar henne lycka till!
Tone Bråten
