7 november 2018
Jag och min flickvän har nu i vinter varit tillsammans 25 år. Vi bestämde ganska tidigt att vi skulle göra karriär först, innan vi skaffade barn. Rätt eller fel är ju väldigt svårt att svara på men så blev det.
Vi skaffade en liten kattunge som blev vår lilla "bebis". Tiden bara flyger iväg kan man säga, helt plötsligt var vår lilla "bebis" nitton år och så pass sjuk att vi fick avliva han, man vill ju att dom ska leva för evigt.
Det var väl där och då som vi på allvar förstod att vi måste göra allvar i våra försök att skaffa barn. Vi hade väl redan börjat men utan att ta hjälp ifrån någon så att säga.
Men vi insåg att tiden rinner ifrån oss och att vi skulle få ta hjälp om vi skulle bli föräldrar. Sagt och gjort, vi kontaktade en kvinnoklinik i Göteborg för att ta reda på lite mer och vad för hjälp vi kanske skulle behöva.
Beskedet var ganska nedslående men ändå hoppfullt. Det som inte var så kul var att vi var "för gamla" för att få hjälp av svensk sjukvård, det som var positivt var att vi fick tips om att vända oss utomlands.
Vi åkte hem och började googla hej vilt. Efter lite googlande snubblade vi över AVA-kliniken i Sankt Petersburg, sidan såg rätt seriös ut och det som var tilltalande var att där fanns en svensk person på sidan som
man kunde vända sig till vid eventuella frågor. Eventuella tänkte jag och skrattade för mig själv, man har väl tusen frågor om man ska åka till Ryssland, fördomsfull som man är ska väl tilläggas. Danmark eller Finland
tänkte man ju men Ryssland?
Men men, vi tog tag i saken och ringde och började ställa våra frågor 🙂
En jättetrevlig kvinna som hade massa svar på alla våra frågor svarade, helt amazing tyckte vi. Vi fick i samband med detta veta att dom skulle komma till Göteborg för att "visa upp sig". Sagt och gjort, vi bokade upp oss
på seminariet och träffade Olga som är chef för kliniken, även det en helt fantastisk människa.Var väl lite där vi tänkte att ok, vi kör. Ryssland here we come liksom. Sagt och gjort, vi bokade resa och hotell i Sankt Petersburg den veckan.
För att allt ska hamna rätt i tiden här så gjorde vi vårat första besök på kvinnokliniken i Göteborg nån gång i februari/mars och var på seminariet i början på Juni.
I slutet på Juli gjorde vi det första besöket i den FANTASTISKA staden Sankt Petersburg, har ni inte varit där innan så åk. AVA-kliniken eller inte, verkligen en stad som är värd ett besök.
I vilket fall, det gick inget bra oss på det första försöket. Jag kunde inte producera tillräckligt med spermier, helt otroligt nedslående kan man säga. Man som man är 🙂
I ren desparation nästan så valde vi att försöka med en embryoadoption nu när vi ändå var här. Vi åkte hem med ganska blandade känslor. Fem veckor senare så "tappade" vi insättningen från embryoadoptionen.
Jag åkte ensam tillbaka i december månad samma år och för att lämna sperma för ett försök till, denna gången gick det bra som tur är 🙂
Senare samma månad återvände vi till ett Sankt Petersburg i vinterskrud, väldigt vackert ska tilläggas. Kan inte släppa den staden riktigt, lär besöka den igen.
Vi gjorde vår insättning och lång story short som det heter så har vi idag en underbar liten pojke som är helt fantastisk. Vi är väldigt glada och otroligt tacksamma, allra helst till alla som vi mötte på AVA-kliniken.
Väldigt professionella, fruktansvärt trevliga, ja superlativen haglar här men det är dom värda alla dagar i veckan 🙂
Men jag måste erkänna en sak, vi var ju ändå i Ryssland och jag är ju lite fördomsfull så jag var ju tvungen att DNA-testa vår son, lätt hänt att förväxla nåt, ja man vet ju aldrig 🙂
Ni kan vara lugna, dom människorna som jobbar där vet vad dom gör.
Hoppas att alla som funderar på det åker, det är värt det!
All patients' stories
Efter en 20 års lång fertilitetsresa är jag äntligen mamma åt två barn, detta genom äggdonation!
