Ödets bok

Ödets bok

Jag hade en intressant träff i dag, med en kvinna som hade spännande tankar kring sin barnlöshet.

Kvinnan längtar efter ett barn och har genomgått åratal av fertilitetsbehandlingar. Hon har varit patient vid olika IVF-kliniker runt om i världen och prövat behandling med egna ägg och även behandling med äggdonation. Hon kommer snart att fylla 49 år och har ännu inte nått sitt mål – ett barn.

Hon verkade positiv, hoppfull och lugn under vårt möte. Jag frågade henne: hur håller du ditt hopp uppe efter alla dessa år med så många misslyckade försök att bli gravid?

Hon tittade på mig och sa:

"Det finns ingen anledning att stressa, allt som kommer att hända mig är redan skrivet i min ödesbok".

Hon trodde att om hon gjorde sitt bästa och klinikerna gjorde sitt bästa så var det nog. Hennes öde var redan skrivet, om hon skulle bli mamma eller inte var redan beslutat, sådan var hennes tro, så hon behövde bara vara lugn och tålmodig och vänta på vad ödet skulle föra henne till.

Hon var lugn och tydlig när hon sa:

"Om jag inte blir gravid är det mitt öde, men jag kommer att ha frid i mitt hjärta när jag vet att jag har prövat de alternativ som finns att bli gravid, då finns inget mer jag kan göra.”
"Ödets bok"

Efter vår träff skrev jag den här meningen på ett papper bredvid min dator. Jag gillade ljudet av meningen, jag tyckte om att tron på ödet hjälpte denna kvinna att hitta en mening, inre frid och hopp i hennes situation.

Patienter har olika tro när det gäller vem som kan påverka resultatet av fertilitetsbehandlingen. Vissa patienter tror på Gud, vissa tror på ödet, vissa tror på kliniken och vissa tror bara på sig själva!

Kanske har resultatet av behandlingen med äggdonation eller embryodonation inget att göra med vare sig tro, ödet eller Gud?

Vad vi vet är att alla förberedelser inför ett försök ökar våra chanser att bli gravida. Efter embryoöverföringen är det upp till naturen, Gud eller ödet – beroende på vad patienterna tror på.

Det finns inget rätt eller fel svar när det gäller vad en patient borde eller inte borde tro på.

Så genom att hitta ditt eget sätt att tänka kommer du att få hopp, inre frid och acceptans av det faktum att du ensam inte kan påverka resultatet.

Du gör ditt bästa!

Lycka till!!