Hon sitter på mitt kontor och gråter, hon säger de ord som jag är så van vid att höra från mina patienter:
"Alla andra blir gravida, jag är den enda som inte kan bli gravid. Varför händer det här mig? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad har jag gjort fel?"
Dessa frågor är helt normala för patienter som kämpar med barnlöshet, eftersom de tror att de är de enda som lider av detta.
När vi upplever att vi är de enda känner vi oss ensamma!
Under de senaste fyra åren har jag haft olika terapigrupper. Dessa grupper om sex kvinnor, som inte känner varandra, träffas varannan måndag för att prata om hur barnlösheten påverkar deras liv. Jag har sett dessa kvinnor förändras från ensamma och frustrerade kvinnor till mindre ensamma och mycket lyckligare kvinnor. Det har skett genom att de delat sina tankar och känslor med andra i samma situation. Plötsligt förstår de att andra kvinnor, som de själva, har samma känslomässiga reaktioner mot barnlöshet.
Vi är vana vid att vara del av en grupp under hela vårt liv, ända sedan vi var små barn. Vi är del av en grupp på dagis, i skolan, på arbetet, i vårt grannskap, i vår familj och med våra vänner.
Många av mina patienter känner sig ensamma, eftersom de upplever att de inte ingår i en grupp som de förväntade sig att vara en del av: föräldragruppen!
Den grupp människor som följer sina barn till dagis varje dag, den grupp människor som träffas på helgerna har kul tillsammans med sina barn, den grupp människor som pratar ständigt om sina barn.
Den barnlösa kvinnan känner "behov" av att gå med i denna föräldragrupp!
Vi har alla behov av att känna oss "normala", vi känner oss normala om vi gör likadant som andra människor i vår ålder gör.
Vi känner oss normala om vi känner vad andra människor känner!
Om vi kämpar i livet söker vi efter andra som har upplevt samma kamp, vilket hjälper oss att känna oss "normala" och mindre ensamma.
Om någon nära oss kämpar med något berättar vi historier om oss själva eller andra som har upplevt nästan samma sak, så att vår närstående känner sig "normal" och mindre ensam.
Behovet av att vara en del av en grupp, behovet av att känna sig normal och mindre ensam, är en viktig drivkraft genom behandlingen med äggdonation eller embryodonation – ett barn kan hjälpa oss ur en onormal situation!
Patienten tittar på mig igen och säger
"Varför jag?"
Jag tittar på henne och säger:
Det är inte bara du! Du är en del av en stor grupp människor som lider av barnlöshet, men det som är bra är att du faktiskt har möjlighet att välja en behandling och gå vidare till gruppen som du vill vara en del av; föräldragruppen, låt oss prata om det!
Tone Bråten
