Skuld och skam

Skuld och skam

När ett pars fertilitet utvärderas kan de kliniska resultaten leda till att en eller båda parter känner skuld eller skam. Kanske har de funderat på frågan under en lång tid: Är det något fel på mig?

Under behandlingsträffarna har jag sett att kvinnan ofta antar att hennes oförmåga att bli gravid är hennes fel. Hon kanske tror att hon lever ohälsosamt, att hon har en negativ attityd, att hon inte "förtjänar" att bli gravid eller att hon straffas för något. I de flesta fall har mannen inte funderat på frågan lika mycket som kvinnan – men han kan ha en smygande misstanke som kanske blir utlöst av att partnern ber honom "bli testad snart".

Om den kliniska utvärderingen visar att orsaken finns hos kvinnan är hon vanligtvis ganska bra på att skilja mellan sig själv/sin personlighet och sina äggstockar, ägg eller annan fysiologisk dysfunktion.

För en man är det annorlunda. Om det är något fel med hans spermiekvalitet känner han ofta att det är något fel på honom som person. Det har en djup inverkan på hans känsla av manlighet, hans förmåga att föra familjearvet vidare och hans förmåga att göra sin kvinna lycklig.

Under behandlingsträffarna jobbar jag med all typ av skuld eller skam som mannen och/eller kvinnan kan känna.

För att ta itu med situationen och minska dessa destruktiva känslor är det viktigt att fokusera på:

  1. Att göra partnern som tror att den är skyldig till den ofrivilliga infertiliteten känner sig säker med äggdonation eller embryodonation. Den som känner sig skyldig kan lätt utveckla ångest över att deras partner kommer att överge dem. Skulden och rädslan är nästan alltid ogrundade; i de allra flesta fall är deras partner inriktad på att hitta ett sätt att uppfylla den gemensamma önskan om att få ett barn – och inte på "skuld".
  2. För par som har valt att vara öppna gentemot sina familjer och vänner är det en mycket bra idé att säga att "vi" kämpar för att få barn, snarare än att peka på den ena partnern. Detta är sant även om det är en fysiologisk begränsning hos en av dem som är orsaken till minskad fertilitet.
  3. Det är viktigt att komma ihåg att vi är vuxna – och att vi har val. Ett par måste betona att de har bestämt sig för att fortsätta sitt förhållande, även om vägen till att få barn visat sig vara en utmaning.
  4. Ställ frågorna: Är du ansvarig för vad som ligger utanför din kontroll? Kunde du ha gjort något annorlunda för att möta utmaningen? Finns det någon mening med att känna skuld för något som du inte kan kontrollera?
  5. Det är viktigt att uttrycka känslor i ord och ställa frågor som "känner vi skuld eller sorg". Djup ledsenhet och sorg är mycket vanliga och ganska normala efter att ha fått kännedom om orsaken till infertiliteten. Att uttrycka ordet sorg öppnar oss för empati – medan överföring av skuld inte inspirerar till förståelse utan leder till mindre empati.

I ett bra, starkt parförhållande är det oväsentligt vilken partner som har den fysiologiska orsaken till infertiliteten. Båda parter "äger" problemet, och tillsammans söker de en lösning på utmaningen. Tillsammans har de bestämt sig för att bli föräldrar. När du är lycklig nog att ha hittat din livspartner, och bli mamma och pappa, så är du villig att göra stora ansträngningar för att välkomna ditt barn till den här världen!

Tone Bråten